måndag 21 februari 2011

Oj da, glömde igår

Ganska duktig på de här å glömma, hann bara till dag tre innan jag glömde av'et :] duktigt!
men jag tar dag fyra nu, och dag tre sen då, såååå;

Dag 4 - det här åt jag idag
Eftersom det fortfarande är morgon så har jag bara än så länge ätit två mackor med skinkost, så GOTT! och druckit ett stoort glas O'boy! Underbar frukost de där. 
Just nu mår jag illa.. vet inte riktigt om det är för att jag börjat skolan eller för att de va en dålig första måltid, hähä.
Min husband sprang runt som en galning i lägenheten imorse, tyckte iallafall jaaaaaag.. Släckte inte lampan i hallen när han gick heller, och mitt lata arsle orkade verkligen inte dra sej upp ur sängen för att trycka på en knapp, så jag gömde mej under täcket istället!

Så nu har vi kommit fram till dag tre, eftersom det inte har hänt speciellt mycket idag. Sååå;

Full & förklarande Peter, småroad mamma
Dag 3 - mina föräldrar
Jaa-a, vad ska man säga om dom?
Min mamma är den bästa varelsen på denna planet, tycker då jag, och mina syskon jag tro :] har alltid ställt upp för mej med allt, även ifall jag gjort något dumt. Vi kan lätt börja bråka, men inte alls ofta. När jag gick i sjuan-åttan så bråkade vi som katt & råtta, minst en gång varje dag. Men nu är vi oftast väldigt sams. Om det bara är jag & mamma hemma kan vi prata om precis allt och vi förstår varandra very good you know! Älskar min mami 


Min Peter, han har funnits där för mej sen jag va ungefär fyra och det är jag väldigt glad för, bättre styvpappa får man leta länge efter :] Love him!  
Mamma & Peter va tillsammans när dom va unga, tror att de va när Mamma va femton och Peter arton, lite gulligt tycker jag! 
Söt pappa, tjock Sofie


Min pappa, har inte direkt så jättemycket att säga om honom, han dog när jag va ungefär ett och ett halvt år utav något hjärtfel som jag aldrig riktigt har förstått. Tror att de började med en vanlig förkylning iallafall, och de sa på sjukhuset att om han hade legat på operationsbordet när det väl hände hade de ändå inte kunnat rädda honom för att det gick så fort. Något som händer en gång på hundra typ. Och det hände på natten, när mamma & pappa låg å sov, så jag tror att han dog i mammas armar. Det är konstigt hur man kan sakna en människa så mycket när man inte ens kommer ihåg någotmen älskar honom ändå 


Puss på mina underbara päron!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

du ska skriva här, du inte förstå?